Att fylla arton är något jag längtat till då många av mina drömmar inte har gått att uppfylla förrän dagen kåt blir arton. Men ju närmare jag kommer ju tyngre känns det. Att bli myndig.. utan min pappa.. han ska ju finnas när jag blir stor? Se när jag tar mitt körkort, min student, min första lägenhet och mitt första barn? Men inget av de kan jag stolt visa upp för honom.. jag har världens finaste låtsas pappa som tur är. Men de är ändå inte samma sak. Vill ju ha min pappa, mitt blod.. vill visa hur jag har kämpat mig till allt, hur jag stolt jag är över mig själv när jag har gjort allt de där. Inte många som kan förstå mig, eller många jag kan prata om de med, men jag kan alltid skriva. Min dröm om att få komma med i halv åtta hos mig, något han inte får vara en del av, inget han får se.. de är en stor tyngd på min axlar, men de är något jag måste leva med.. att fylla arton känns som de jobbigaste jag ska göra.